Nu har skolorna börjat igen.. Det känns konstigt att jag, efter 15 år i skolbänken i rad, inte ska plugga något mer. Det känns tomt. Det känns jättekonstigt. Det känns både sorgligt och skönt. Nu är det bara arbetslivet som gäller, med heltidsjobb. Under skoltiden, trots läxor och tentor, var det mindre krav på en själv. Nu i arbetslivet ställs det höga krav och det går inte att skjuta fram arbetet bara för att jag inte orkar just nu. Det är bara att bita ihop och arbeta på. Jobbar man med människor, som jag, så går det inte att "lägga sig på latsidan" när man är trött. Det bästa jag visste under de tre åren på högskolan var att man började kvart över nio = sovmorgon, vilken lyx jämfört med nu! Visst, jag får sovmorgon när jag jobbar kväll, men då är jag inte hemma förrens på kvällen. Usch, det känns lite jobbigt att tänka tillbaka på hur bra man egentligen hade det under utbildningen. Fast såklart klagade jag över alla tentor och böcker som skulle läsas. Nu saknar jag ju det!

Ikväll ska jag jobba för första gången på en vecka. Förkylningen är nästan borta, är fortfarande lite snorig och så. Men måste man jobba så måste man. Jag känner på mig att kvällen kommer att bli jobbig, säkert en jädrans massa att göra på jobbet :/