Ny vecka och sista praktikperioden börjar i morgon.. Jag borde vara glad för det men jag kan inte glädjas. Jag vill bara gråta. Jag tänker inte gråta som en litet barn, trots att jag behöver det. Jäklapissskit! Besviken och ledsen. JAA, det handlar om lägenheten jag förälskat mig i. Det var någon som var tvungen att börja buda efter helgen, när det varit tyst sen i fredags eftermiddag. Och såklart buda över budgeten vi hade/har. Men HAHAHAHA säger jag bara, hade vi slutat buda tidigare hade säkert inte priset skenat iväg så mycket :P SKADEGLÄDJE PÅ HÖGSTA NIVÅ! Man kanske skulle ha fortsatt lite till bara för att jävlas? Mogna Linda, det är jag det! Men jag tycker vi ska sattsa på att köpa en lägenhet och sedan renovera den själva, då lär det bli billigare att köpa lägenheten i alla fall. Och dessutom ska den ligga bättre till, inte i "slummen" som den här andra nästan tillhör! Nehej, slut på skitsnack. Har kännt mig nere hela dagen så nu känns det bättre efter att ha skrivit av mig lite!


Konversationen mellan mig och en annan person under mitt deppande i skolan idag:
Hon - Hur mycket är klockan?
Jag - Ingen aning, du får ta upp din mobil och titta själv!
Hon - Jag orkar inte...

Det jag ville visa var att jag INTE bryr mig om hon inte orkar ta upp sin mobil, varför skulle jag ta upp min mobil och titta bara för att hon vill veta!? När jag själv totalt skiter i det! Sånt gör mig ännu mer förbannad. Tillslut "stänger" jag mig själv och slutar prata med den här personen. Vad tycker du? Är det inte irriterande med såna personer som inte orkar göra saker själva? Trots att de är kapabla till det! För det är ju säkert skitjobbigt att ta upp mobilen från fickan och titta på klockan mitt under en föreläsning. Det borde vara jobbigare att fråga någon annan!